Smuts Och Blod
Sprutan rullar iväg över sanden ner mot vattnet
Kittlandet i näsan outhärdligt
Jag når ändå fatt i den sandiga nålen
Tur jag fått lite redan
Hugger mig i armen
Hjärnan får sitt på några sekunder
Slipper bry mig om min kropp
Ser inte riktigt vem som är brevid mig
Hon vill ha
Hon är vacker nog
Hon tar och hon kommer dö i mina armar
Det vet jag inte då men det vet jag nu.
Kommentarer
Trackback
